Juste, förutom glädjen över Ellens lyckade runda hände det faktiskt en till nämnvärd grej.

Jag och Matilda samt Tuva stod (Tuva låg hah!) på läktaren och inväntade att Ellen skulle hoppa, det var två ekipage kvar.
Då händer detdär som inte får hända, i slowmotion ca 4 meter från oss nere på ridbanan.
En ponny stannar och ryttarinnan åker över huvet på hästen.
Hon landade på hakan men hade fortfarande fart framåt så hela nacken, halsen och ryggen börjar böjas åt fel håll tills hon tillslut slår över helt.
Hon landar på ryggen och bara rycker och skriker av smärtan.
Det kom två ambulanser, ca 6 sjukvårdare och även funktionärer och grejer.

Hela min värld stannade upp, jag var i någon konstig chock.
Jag har tänkt på henne hela dagen, hon såg inte så gammal ut.. Jag hoppas det gick bra.. Stackars föräldrarna..

Helt plötsligt förstår jag varför min mamma vart rädd när jag druttade av 15 gånger per ridtur och snubblade omkull med hästar ett par gånger.
Jag förstår..

Ni skulle förstått om ni hade sätt.
Det var helt sjukt.

Så nu hoppas jag att ni alla tänker en gång till innan ni skäller ut eran jobbiga morsa för att vara nojig.

Det var nog allt om de..
Hoppas än en gång att det gick bra.